Att handla med ett litet barn
Att handla med ett barn är en lika trevlig upplevelse varje gång. Jag har ju gjort det stora "misstaget" att lille E ska få styra en liten kundvagn inne på affären. Nu är inte han ett barn som springer ifrån en eller stoppar ner diverse saker i korgen, han är faktiskt väldigt snäll. Men att "snabbhandla" är ett minne blott. Ofta vill han stanna där vi inte ska ha någonting eller skyndar sig iväg när jag vi verkligen ska ha någonting. För att ha han sittandes snäll i en vanlig stor kundvagn är nu en epok i hans liv som är förbi för nu är han "stora killen".
Första stoppet brukar bli vid korvar och köttbullar, kanske är det för att han gillar den maten? Idag sa jag "hejdå" så han skulle förstå att vi skulle dra vidare. Men mammas charmtroll var inte alls med på det, han ställde sig istället och vinkade och gjorde slängpussar till mig. Full i skratt fick jag gå och hämta han. Nästa stopp är inte alls otippat, det är vid leksakerna. Där kan han stå jätte länge och utropa saker som "TITTA MAMMA" och "brumbrum". Typiska pojkdrömmar har han ju om motorcyklar, bilar, lastbilar och flygplan.
Efter leksakerna börjar han ofta bli lite less. Vill gå lite egna vägar och ta på allt som han når. Som tur är så är min lille son ingen som sliter och river, utan han tar mer försiktigt på allt. Men det tar tid om man ska ta på ALLT man når. Efter att man fått ropa lite så brukar han komma, om han inte vill leka "tittut" mellan hyllorna. Vid det här laget så har han redan blivit less på den lilla kundvagnen så det slutar alltid med att jag får gå kutryggig med den genom halva affären.
Sista och det jobbigaste stoppet är vid godiset. Och som dom flesta affärer så börjar alltid godishyllorna med lösgodis. Nu vet inte lille E riktigt vad godis är. Han har aldrig ätit godis och kommer inte heller att göra det så länge som det går att stoppa. Men han är ju inte så dum att han inte förstår att det är något som är väldigt gott. Så man måste skynda sig och bära iväg han en bit. Oftast får man göra om denna procedur flera gånger innan man kommer till kassan.
När man ska lägga upp på bandet, betala och plocka ner i påsar så försöker han skynda sig iväg. Han förstår inte alls varför mamma ropar på han. Tur är väl att han inte vågar (ännu) gå längre än att han har mig inom synhåll. Sen får man försöka hålla i lille Es hand och styra han mot bilen med (oftast) en massa matpåsar. Nu brukar han inte alls vilja gå dit jag vill, han vill mer strosa runt på parkeringen och titta på bilarna. Så det brukar sluta med att jag får bära både barn och en massa matkassar ut till bilen...
Första stoppet brukar bli vid korvar och köttbullar, kanske är det för att han gillar den maten? Idag sa jag "hejdå" så han skulle förstå att vi skulle dra vidare. Men mammas charmtroll var inte alls med på det, han ställde sig istället och vinkade och gjorde slängpussar till mig. Full i skratt fick jag gå och hämta han. Nästa stopp är inte alls otippat, det är vid leksakerna. Där kan han stå jätte länge och utropa saker som "TITTA MAMMA" och "brumbrum". Typiska pojkdrömmar har han ju om motorcyklar, bilar, lastbilar och flygplan.
Efter leksakerna börjar han ofta bli lite less. Vill gå lite egna vägar och ta på allt som han når. Som tur är så är min lille son ingen som sliter och river, utan han tar mer försiktigt på allt. Men det tar tid om man ska ta på ALLT man når. Efter att man fått ropa lite så brukar han komma, om han inte vill leka "tittut" mellan hyllorna. Vid det här laget så har han redan blivit less på den lilla kundvagnen så det slutar alltid med att jag får gå kutryggig med den genom halva affären.
Sista och det jobbigaste stoppet är vid godiset. Och som dom flesta affärer så börjar alltid godishyllorna med lösgodis. Nu vet inte lille E riktigt vad godis är. Han har aldrig ätit godis och kommer inte heller att göra det så länge som det går att stoppa. Men han är ju inte så dum att han inte förstår att det är något som är väldigt gott. Så man måste skynda sig och bära iväg han en bit. Oftast får man göra om denna procedur flera gånger innan man kommer till kassan.
När man ska lägga upp på bandet, betala och plocka ner i påsar så försöker han skynda sig iväg. Han förstår inte alls varför mamma ropar på han. Tur är väl att han inte vågar (ännu) gå längre än att han har mig inom synhåll. Sen får man försöka hålla i lille Es hand och styra han mot bilen med (oftast) en massa matpåsar. Nu brukar han inte alls vilja gå dit jag vill, han vill mer strosa runt på parkeringen och titta på bilarna. Så det brukar sluta med att jag får bära både barn och en massa matkassar ut till bilen...
Kommentarer
Trackback
