EdvinsMamma

Ikväll när jag satt vid datorn så satt lille E och ritade bredvid mig som många gånger annars. När jag tittade dit ser jag hur han ritar på bordet:

Jag: Vad gör du?
Lille E: Rita hjärta!
Jag: Får man rita på bordet?
Lille E: Ja aaa....

Spelade ingen roll att jag sa att man inte får det. Liten lyssnade inte alls på det örat. Började prata om Bamse istället och tyckte att det var sovdags istället för att jag skulle sitta och tjata...

Lille E är faschinerad av alla slags fordon som ni kanske vet. Ambulans har jag förklarat att den hämtar som som är väldigt sjuk eller dom slagit sig väldigt illa. Har också berättat att liten själv åkt ambulans, den gången han ramlade och slog tänder och läpp. Detta tycker han är jätte spännande och ser alltid så gulligt allvarlig ut när vi pratar om det...

Lille E: Bians...
Jag: Ambulans ja, du har ju åkt ambulans en gång. Minns du det?
Lille E: Ja....huuuuee (klappar på huvudet)
Jag: Ja du slog huvudet. Men vart på huvudet slog du dig?
Lille E: Haka... (tar sig på hakan) muuuun...(pekar på munnen)
Jag: Ja, du slog munnen, men inte hakan.
Lille E: Fooot... (pekar på foten)
Jag: Nu luras du med mamma, inte slog du väl foten?
Lille E: Mmmmm... (säger detta medan han ser väldigt lurig ut och fnissar)

Lille E har kommit på ett nytt sätt att få lite uppmärksamhet. När jag stid och lagade mat så tyckte han att mamma var himla tråkig som inte ägnade någon uppmärksamhet till han alls. Han satt på en stol bakom mig.

Lille E: Mamma, iingee haaaad (betyder "ingen hand")
Jag vänder mig om och ser att han dragit in handen in i tröjärmen och lille E sitter och ser bedrövad ut.
Jag: Men har du ingen hand...?
Tar fram handen och lille E skiner upp och skrattar. Jag vänder mig om och fortsätter med maten. Direkt hör jag en liten röst igen...
Lille E: Maaammaaa, iiinnnge haaad! 
Denna gång har han dragit in den andra handen och ser lika bekymrad ut. 
Jag: Men lilla vän har du ingen hand?
Tar fram handen och lille E skiner upp som en sol igen och går iväg och leker.

Jag märker att min lille son börjar bli "stor". Nu kan han spela med lite känslor. Så himla roligt när små barn kommer på nya saker, kan låtsas bekymrad och göra ALLT för att få mammas uppmärksamhet.

Att leva med ett busfrö är inte alltid så enkelt. Tålamodet är inte på topp hela tiden när han far runt och gör sina små hyss. Som till exempel när han kommit på att det finns en strömbrytare bakom datorn, en strömbrytare som vi inte hade en aning om att den fanns innan lille E hittade den.

När man sitter vid datorn är han kvick som en liten vessla fram och stänger av och resultatet är såklart att datorn blir helt svart. Fast man sagt åt på skarpen en antal gånger att sådär får man inte göra så tittar han på en  och gör "borta" tecken (tror absolut att lill-killen våran kommit in i nån slags trotsålder?).

I alla fall idag sa vi det att tomten kanske inte kommer om han gör sådär, för tomten kommer ju bara till snälla barn. Han vet ju nu att tomten kommer imorgon och det är det enda han pratat om hela dagen. Han tittade på oss när vi sa det och blev tyst. Efter en liten stund kom han ut till mig när jag var i vardagsrummet tittade på mig och sa "komma tonten?". Hur söt som hellst.

Efter en halvtimme stängde han av datorn igen....