Minns hur det var att vara liten...

Imorse vaknade lille E (otippat) runt halv fem. När han fick komma till våran säng låg han och halvsov en stund till han kom ihåg sin lille Postis Per gubbe som han fick av Martin igår. Han sprätter upp ur sängen, tänder sänglampan och utbrister "Peppe!" (som han kallar postgubben för). Jaha, det var bara att kliva upp och som vanligt ta med sig barn och täcke ut till soffan. Slog igång barntv och låg och myste med lille E ett tag innan jag somnade igen.

Men till saken jag vill komma fram till är precis när han kom ihåg denna leksak han fick igår och vart så glad över tanken, den känslan minns jag. Jag minns när man fick nånting som verkligen tyckte om, nånting som man kunde kliva upp mitt i natten bara för att leka med, för att se att leksaken fanns kvar.
Minns natten innan julafton, hur man ibland brukade ligga vaken bara för att man var så förväntansfull på vad man skulle få av tomten. Hur man vaknade jätte tidigt för att man inte hade ro i kroppen att vänta några timmar till för att kolla i julstrumpan. Vilken härlig känsla det var!

Måste poängtera att lille E har lekt med sin leksaksgubbe hela morgon...


Lille E borstar tänderna innan vi ska till dagmamma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0