EdvinsMamma

Lovade Lena att jag skulle hitta på nåt roligt att skriva om efter att vi pratat om, men vad ska man hitta på? Funderade till och med att hitta på nåt att skriva, men med detta förkylningstjocka huvud kommer man inte ens på nåt roligt. Det enda som har hänt ikväll är att jag har vikit tvätt och lagt in på rätt plats, gjort middag till Edvin, nattat han (han var jätte trött ikväll), spelat lite spel och diskat. Inte alls intressanta saker att skriva om. Det är ju saker jag gör dagligen!

Men imorgon är en annan dag, kanske händer det nåt spännande då? Kanske man ska dricka 1-2 glas vin, köpa lite cigaretter och röka och bli lite full? Men jag vet inte ens om jag orkar det? Denna förkylning tär på en och man känner sig bara enbart trött och slö...

Nej, nog tjatat om denna förbaskade förkylning. Ska kanske skriva om Edvins små bus idag. Imorse var han verkligen i städartagen. Han är utsedd till våran lille ordningspolis. Han har sån koll på vart saker ska vara och detta trots att han bara är 17 månader. Vart han har fått sitt ordningssinne från vet jag inte, kanske är det från hans mormor? I alla fall imorse var han först och hämtade skurhink och skurkäpp och sa "Däda" och for runt med det där. Sen gick han lös på sina kläder i byrån och la dom i tvättkorgen, lyckades på nåt vis bära ut den från toaletten och sa "tätta".
Hoppas verkligen att han kommer att älska att städa lika mycket sen när han blir äldre som han gör nu. För då kommer jag verkligen att få mycket hjälp, jag kanske inte ens kommer att behöva städa själv?

Men det är lite jobbigt det där med. Ska jag dammsuga så ska han HA dammsugaren. Så nu har man fått börja ha som rutin att ta fram dammsugaren en halvtimme innan man ska dammsuga så han får "städa" före. Ska man diska så har han nu fått stå på en stol intill för att då är han jätte nöjd. Och hellst också om han får stå med disktrasan och torka diskbänken. Skurar jag så har han sin lilla skurkäpp som han blöter ner hela huset med, men som sagt är min son nöjd så är jag nöjd. Och är det inte lite charmigt också att ha en liten hjälpreda som följer en och VILL hjälpa?

Har suttit och tittat på bilder från det att Edvin var liten (mindre) och blir alltod så förvånad över hur fort tiden går. Tycker inte att det var så länge sen han kom till oss, men samtidigt så känns det som att livet innan han kom inte existerar.

Edvin 2 månader
~Mammas stjärnöga~


Älskar min familj!