EdvinsMamma

Jag är en person som är gjord att sova länge på morgonen. Men med barn så får man inte göra det (inte med Edvin iaf). Han vaknade först och fick en flaska välling (kanske runt klockan 3), men runt 4 vaknade han igen och fick komma till våran säng. Och även om han är liten så tar stor plats! Resulterade i att jag fick ligga jätte illa och längst ut på sängen (han sover alltid på min sida i sängen dom få gånger han sover med oss). Vaknade halv 7 av att jag hade nackspärr! Edvin vaknade och som alltid glad som en liten lärka (det är så mysigt), så det var bara att kliva upp och göra frukost. Fast jag kanske ser pigg och glad ut så tål jag ingenting, och blir snabbt förbannad. Nåt som Martin fick erfara även denna morgon. Han råkade dra ett skämt som jag hade dragit dagen innan, bara det att på morgonen klarade jag inte av såna skämt. Så stackars Martin fick se mig gå runt och plocka och städa lite samtidigt som jag surade. Fattar inte varför jag blir sån, men kan verkligen inte rå för det!

Har varit ute och gått en promenad på morgonen, vart 4000 steg så man kommer att uppfylla sitt krav denna dag. Måste ta tag i mitt tränande känner jag. Svårare att börja än att sluta om jag ska vara ärlig. Men man mår helt klart bättre av att röra sig och äta nyttigare. Måste vara hårdare mot mig själv. Äta bättre och nyttigare. Godis och kakor bara till speciella tillfällen. Uppfylla mina krav på minst 10000 steg/dag. Köra situps och träna rumpa några ggr i veckan + att rocka  men min rockring en stund varje dag! Hoppas att det kommer att göra susen... Men jag kommer inte att banta och inte att köra GI, vill träna bort mitt överhull och låta kilona försvinna för gott (mitt mål) än att tokbanta för att börja äta sen och man går upp allt igen (så som man alltid kört förut).

Nej, nu ska jag slänga mig ner i tv-soffan och kolla på våra bästa år (serien som helt har tappat verkligehetsuppfattningen)