Julgransjakt
Idag gav vi oss ut på "julgransjakt". Hoppet fanns att vi skulle hitta en fin liten gran under all snö.
Kopplade vovven, satt lille E på bobben och upptäckte att inga småvägar var plogade. Men skammen den som ger sig tänkte jag, kanske lite väl kaxigt. Jag hade ju trots allt lille E på bobben och den går väl lätt i snön, det var i alla fall det jag trodde. Vi gick glatt iväg och jag kände att det var allt annat än lätt att dra mitt lilla barn i snön samtidigt som jag fick mer eller mindre pulsa fram.
Vovven var lycklig som fick springa lite lös såg vi knappt till. Men jag fortsatte och hoppet fanns kvar om den lilla fina gran som jag har målat upp en bild av i mitt huvud. Lille E lycklig över att åka bob, vovven var lycklig och jag hoppades att mitt slit och kämparglöd skulle få mig att hitta min drömgran.
Vi pulsade in på ett halvt igensnöat skoterspår som det ändå var ganska ok att gå på. Och långt inne såg jag en liten skog av små granar! Det var bara att pulsa en liten bit och det skulle jag väl klara av? Tog fyra steg in i snön som nådde upp till mina knän då gav jag upp. Tittade på granarna och gick hem. Det kändes inte värt att pulsa i snö upp till knäna samtidigt som jag slet fram bobben. Visste ju inte heller om det fanns någon fin gran där. Hade ingen riktig yxa eller såg heller utan jag hade bara tagit med mig en vass kniv.
Jaha, vi vände och upptäckte en annan väg som var upplogad. PERFEKT var min tanke. Kopplade vovven igen och vi gick dit. Efter bara en liten bit kom det en timmerbil, det var därför det var plogat. Dom höll på att avverka där inne. Med ett ordentligt tag om vovvens halsband, höll i lille E på något vis samtidigt som jag försökte trycka in bobben mot snökanten så lyckades timmerbilen ta sig förbi.
Det var bara att ge upp och vänta på att dom plogar alla småvägar. Kanske vi hittar en gran sen som vi kan klä ikväll?
Kopplade vovven, satt lille E på bobben och upptäckte att inga småvägar var plogade. Men skammen den som ger sig tänkte jag, kanske lite väl kaxigt. Jag hade ju trots allt lille E på bobben och den går väl lätt i snön, det var i alla fall det jag trodde. Vi gick glatt iväg och jag kände att det var allt annat än lätt att dra mitt lilla barn i snön samtidigt som jag fick mer eller mindre pulsa fram.
Vovven var lycklig som fick springa lite lös såg vi knappt till. Men jag fortsatte och hoppet fanns kvar om den lilla fina gran som jag har målat upp en bild av i mitt huvud. Lille E lycklig över att åka bob, vovven var lycklig och jag hoppades att mitt slit och kämparglöd skulle få mig att hitta min drömgran.
Vi pulsade in på ett halvt igensnöat skoterspår som det ändå var ganska ok att gå på. Och långt inne såg jag en liten skog av små granar! Det var bara att pulsa en liten bit och det skulle jag väl klara av? Tog fyra steg in i snön som nådde upp till mina knän då gav jag upp. Tittade på granarna och gick hem. Det kändes inte värt att pulsa i snö upp till knäna samtidigt som jag slet fram bobben. Visste ju inte heller om det fanns någon fin gran där. Hade ingen riktig yxa eller såg heller utan jag hade bara tagit med mig en vass kniv.
Jaha, vi vände och upptäckte en annan väg som var upplogad. PERFEKT var min tanke. Kopplade vovven igen och vi gick dit. Efter bara en liten bit kom det en timmerbil, det var därför det var plogat. Dom höll på att avverka där inne. Med ett ordentligt tag om vovvens halsband, höll i lille E på något vis samtidigt som jag försökte trycka in bobben mot snökanten så lyckades timmerbilen ta sig förbi.
Det var bara att ge upp och vänta på att dom plogar alla småvägar. Kanske vi hittar en gran sen som vi kan klä ikväll?
Kommentarer
Trackback
